Hotel Nordig - söndag kväll 20230625

Nu är vi framme vid hotellet Niclas bokat på vägen hit. 

Och betalat. 

Men vi kommer inte in. 

På dörren sitter en skylt som talar om att receptionen är öppen mellan 14-22 med lunchstängt mellan 12-15. Vi är på plats strax efter 18 men ytterdörren är låst och ingen kommer och öppnar när vi ringer på ringklockan.

Och det är inte bara språkförbistringen som ställer till det. Skylten har text på både tyska och engelska.

Det enda som plingar när vi ringer på är min mobil som tar emot ett messenger.

Jag blir biblisk och bultar på porten men det är ändå ingen som öppnar. 

Till slut hittar någon i sällskapet (inte jag för vid det här laget är jag upptagen med att bulta på fönsterrutorna också) en olåst bakdörr så vi traskar in och kånkar våra 20-kilosväskor uppför trapporna till tredje våning. Jag visste väl att jag skulle packat ner färre trosor. 

Vi kommer in i våra rum med hjälp av ett kodlås och koden har vi fått i bokningsbekräftelsemejlet. Man kan tycka att det även borde stått hur vi skulle ta oss in i själva byggnaden.

Efter middagen (mer om den i nästa inlägg) traskar vi tillbaka till hotellet. 

Vi försöker inte ens ta oss in via entrén trots att klockan inte passerat tio. 

Jag ägnar en stilla tanke åt frukosten. Kommer det finnas någon personal på plats eller är det "självservering"?

Väl tillbaka på rummet, som jag inte lyckas komma in i trots rätt kod, upptäcker Niclas att vi har balkong. 

En meter bred och fyra meter lång och med utsikt över den dalande solen om man lyfter blicken från asfalt och trafikbuller.

Hoppas sängarna är sköna för nu är jag trött.