Groningen - måndag seneftermiddag och kväll 20230626

Efter att vi tittat till prinsen tar vi en promenad utmed kanalen i Groningen. Eller snarare en av många kanaler.

Nu blir det strax bildbombning igen. 

Jag ska passa på att berätta varför jag bloggar (och bildbombar) om resan. Det finns tre anledningar:

För det första för att jag själv ska kunna se tillbaka på det här minnet i framtiden. Jag skriver en dagbok i bloggform helt enkelt. 

För det andra för att jag tycker det är roligt att både fota och att skriva. Jag lägger ingen möda på formuleringar eller lingvistiska saltomortaler men gillar att låta orden flöda fritt. Och jag tycker det är roligt att fotografera. Kvantitet går före kvalitet. 

För det tredje vill jag låta nära och kära följa resan. Om de vill. På sina egna villkor. Scrollandes eller lusläsandes.

Groningen är en verkligt mysig och trevlig stad som ger ett grönt intryck med många fina gamla hus, små nätta trädgårdar och pittoreska inslag i stadsbilden.

Vi parkerar bilen utmed gatan och försöker utröna om vi får stå där. Det gör andra bilar och det sitter inga biljetter eller p-skivor i bilrutorna. Parkeringsskylten verkar också lovande och förbipasserande ger oss sin välsignelse så vi vågar stå kvar trots att det inte kostar något. Det blir spännande att se hur stort hål en eventuell holländsk p-bot gör i plånboken...

Två glada ungdomsbåtar puttrar förbi och jag tänker "fjorton filifjonkor far fnissande förbi" men här verkar ingen behöva trösta något knytte.

Det är onekligen rätt speciellt med dessa kanaler som ständigt inslag i stadsbilden.

Och med kanalbåtarna. Vi funderar på om de bara är bobåtar eller om ägarna underhåller sina motorer så att det går att ge sig av från kaj om de vill. 

Men mest signifikant för den här staden, och för hela Holland har jag förstått - är alla cyklister. Jag vet inte om det är av miljöskäl, infrastrukturanledningarna eller för att helt enkelt få bättre med plats men hur som haver så har man i alla fall satsat på cykleriet i Nederländerna sedan länge. 

I Groningen är det minst lika många cyklar som bilar och cyklisterna ser glada, avslappnade och vardagliga ut. Och alla cyklar är olika. Det är inga statussymboler direkt, utan bara de fortskaffningsmedel de är ämnade att vara.

Jag ser stockrosor.

Vi ser Groningens äldsta kyrka - Martinikerk. Där vill vi gå in.

Det står en stor pöjk utanför och vaktar med svärd. Vi vill ändå våga oss på att gå in i kyrkan. 

Kyrkan är jättestor.

Och jättestängd. 

Det sitter en lampa i överkant på varenda pinne i gallret. Coolt.

Utanför kyrkan finns en modell av stadskärnan.

Här är jag nu. Undrars om någon gjort åverkan på kyrktornet för så mycket lutar det inte i verkligheten.

1987 gjorde Norman Burkett en staty som heter Hendrik de Vries. Eller så gjorde Hendrik statyn Norman Burkett. 

Det är lite oklart.

Själva statyn är också lite oklar där den står utan för kyrkan. Norman/Hendrik har både stjärten och ansiktet på framsidan av kroppen.

Vi vandrar vidare i kvällen.