Väl framme i Luxemburg i Luxemburg (jag vet inte om det är übersmart eller urbota dumt att landets huvudstad har samma namn som landet) placerar vi bilen sju våningar ner i ett P-hus. Det var fullt på de högre planen.
En kvinna kommer rejsande med tjutande däck i en stor svart blänkande bil och fortsätter en halv våning ner. Det känns lite filmiskt.
Åh, en sån tunika vill jag ha! (Bild från väggen i P-huset.)
Vi tar hissen upp till en annan del av verkligheten.
Niclas tittar sig omkring och utbrister:
-Var är vi? Vad gör vi?
Jag tillägger:
-När åker vi hem?
Marthin har som vanligt svar på tal och föreslår att vi äter eftersom klockan är halv två och vi inte vet hur de har det med sina siestor i Luxemburg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar