Planen är att ta oss till Holland. Det är allt jag vet. Och att vi nog kommer sitta i bilen ett tag.
Utsikten från bilfönstret också.
Och lite läskigt. Kommer taket hålla om vi voltar? Förmodligen har nog tillverkarna av Tesla tänkt på den detaljen. Och skulle vi volta går vi nog sönder även om taket håller.
Vi ser sådant som är typiskt västtyskt; vindkraftverk, solcellsparker och majsfält.
Snabbladdning mellan Schleswig och Kropp.
Vi hittade ingen lämplig (läs billigare än snabbladdare) distansladdare i närheten av hotellet så vi har inte laddat i natt.
Niclas och jag passar på att ta ut kontanter medan vi väntar på att bilen ska laddas.
Jag hör åskan mullra på avstånd men det visar sig raskt vara ett lågflygande stridsplan. Kartan pekar ut en närbelägen landningsbana. Jag ser hur ögonen tänds på den militärintresserade Marthin.
Själv är jag minst lika intresserad av den lille farbrorn som kommer puttrande på en åkgräsklippare. Ska han ta driven på Burger King?
Nej, han åker runt och plockar skräp med en lång gripklo och samlar det i en hink mellan knäna. Smart. Och härligt att se någon som vill bidra till samhället på det sätt han kan.
En svintransport stannar till på lastbilsparkeringen tvärs över gatan. Grisarna skriker för full svinhals och en omissigenkännlig odör sprider sig raskt bort till oss. Motstridiga känslor tar plats inombords.
Tjugo i tolv är vi i Hamburg.
-Är vi i Hannover nu, frågar jag.
-Nej, men i Hamburg, svarar Marthin.
Suck. Jag är hopplös. Jag låter munnen säga saker som inte ens varit i hjärnan.
Vägen in till Hamburg går genom några tunnlar. Sophia berättar att när hon var barn skulle en riktig semester innehålla tunnlar, färja och minigolf.
Utanför tunnlarna är det 27 grader och väldigt kvavt och fuktigt. Jag är tacksam för bilens AC.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar