Hur mysigt var inte det här då!
Vi åker ut på landsbygden, kringelikrokar oss fram till en liten by och stannar till vid en stängd port i en mur.
Niclas knackar på och vi blir insläppta på en innergård med några få parkeringsplatser, markerade med brädor på grusplanen under en stor pil.
En man som oupphörligen pratar franska, fastän vi inte förstår, tar emot oss och bär min 20-kilosväska upp till andra våning där vi och Petterssons får var sitt rum under takåsarna.
Runt våra fötter svansar en vit och en brun fransk bulldog och det är bulldogtema på rummen också.
Det går inte att sitta upp i sängen och luta ryggen mot gaveln.
Toaletten är ett kapitel för sig. Ja, faktiskt ett helt rum för sig.
I stället för att sätta toastolen i badrummet, som ju saknar dörr in till sovdelen, får den bo i en egen garderob.
Den pratande mannen berättar att gården är från 1700-talet och det märks att huset verkligen är gammalt och det finns väldigt mycket att titta på.
Där finns en liten pool som vi får använda om vi vill bada. Det vill vi inte.
Den jättestora röda hunden kommer stirra ut oss. (Dessutom är det inte särskilt varmt väder.)
Innergården har byggnader på tre sidor.
Det finns förmodligen ett stort valnötsträd här nånstans.
Två nallar flankerar fönstren och ser ut att ropa något till varann.
Jag har verkligen ont i fötterna efter dagens 15000 steg men nu blir det bil till närmaste matställe.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar