Vilken tur att vi råkade köra fel och hamnade här!
Utmed hamnen finns en länga jättesöta små villor med pittoreska trädgårdar. I hamnbassängen får vi se det turkosa vattnet. Längst till höger i bild ser det ut som man håller på att bygga ett pariserhjul.
Jag slänger ut kameran genom bilrutan när det hörs en samfälld suck av hänförelse i bilen. Vilken klippa!
Jag zoomar in. Det finns grottor i berget. Vi parkerar. Här vill vi alla fota. Och då har jag ännu inte vänt mig åt andra hållet än.
Niclas får med sig kikaren men ser bara "vanliga" fåglar. Och en linbana på järnvägsspår som går upp på berget.
När han klivit upp på en platå med utsikt över stranden beordrar han mig att stanna där jag är och inte komma närmare.
Jag gissar genast vad anledningen kan vara.
Stranden består till hundra procent av sten. Och det är liksom drivor av sten. När man går på den hörs ett slags ekande, klirrigt ljud som får mig ana att det bara är sten, väldigt mycket sten ända ner till jordens mitt.
Niclas är såklart orolig att jag ska fylla kofferten med sten men här ser ni Kristina 2.0. Den uppgraderade versionen tar inte med sig delar av naturen hem (om det inte är helt oundvikligt) utan nöjer sig med att fota den. Och det finns mycket fotovänligt här. Raka linjer bakom strandhytterna till exempel. En sten som ser ut som ett ben.
När jag kastar ifrån mig benstenen går den sönder och det visar sig vara flinta. En hel skattstrand med en massa flintastenar gömda bland de andra stenarna! 😲 Inte flinta.
Inte flinta.
På den här stranden bör man nog inte gå barfötte. Kanterna är verkligen som knivseggar.
Alltså, det här fotot kunde blivit snyggt med sin enhetliga färg och sitt ända-bort-i-horisonten-perspektiv, om jag inte råkat...
a. Hålla ett finger ivägen för linsen
b. Tippat lite på kameran så att horisonten blir sned.
Det är i och för sig sånt man kan fixa i efterhand.
Voila!
Jag måste visa en sten till. Som Niclas har hittat men som ändå är ännu svårare för mig att inte ta med mig hem.
När vi far vidare ser vi ytterligare ett krucifixigt kors.
Och bortom det ligger ännu en brant klippa.
Kyrkan i staden ligger lite speciellt placerad, liksom inklämd bakom alla hus. Vägen tar oss uppför klippan som vi fotade nerifrån stranden. Härifrån ser man kyrkan från andra hållet. På andra sidan vägen finns en välarbetad trädgård. Jag erkänner att jag tittar lika mycket på den som på den slående utsikten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar