Brygge Nunneklosters kyrka.
Fast guiden förklarar att klostret inte huserar färdiga nunnor utan noviser som väljer att aldrig avlägga några nunnelöften. Typ som en ständig aspirant. Eller som någon som inte kan bestämma sig.
Förmodligen kanske det inte var de själva som bestämde att de inte var redo att avlägga löftena, tänker jag.
Hur som, det ska strax vara mässa i kyrkan så vi går inte in ordentligt. Vi bara kikar in genom dörren.
Här står en staty av två händer som fattar varann.
Vi kommer in på en restauranggata som ser jättefransk ut trots att vi inte kommit till Frankrike än.
Här under oss nånstans, går en pipeline från ett bryggeri ut ur staden till stället där man buteljerar ölen. Den är tre kilometer lång.
Två kyrkor på en gång. Och jag vet inte vad nån av dem heter. Beror det på den belgisktalande guiden?
Det står gröna stålstolar utställda lite varstans i staden. Bara att slå sig ner och njuta av scenerierna.
Det här är ett av de äldsta sjukhusen i Europa. Sen 11-hundratalet har man gett vård till pilgrimer m.fl.
Ett hus som står på en bro.
Typ.
Varsågod att gunga hängmatta en stund.
Vi går in i en kyrka. Jag tror det är den helige frälsaren kyrka som vi nu gått ett kringelikrokavarv runt, medan Niclas tycker att guidappen säger att det är Church of our Lady.
Det stämmer i och för sig med Google Maps, så han har nog rätt som vanligt.
Takvalven är byggda av tegel. Det känns som det måste vara svårare att bygga med små yegelstenar än på "vanligt" sätt.
Rapunzel - släpp ut ditt långa hår.
Tornet med balkongen tillhör ett område med museum.
Vi vandrar vidare efter vår guide. Han går före med den blå jackan nonchalant knuten runt midjan, huvudet högre än den omgivande befolkningen, så han behöver ingen liten flagga eller paraply att vifta med för att vi ska se honom.
Jag känner mig alltid sunt skeptisk till täckta skåpbilar som parkerar på underliga ställen efter att ha sett allt för många filmer som inkluderar bomber.
Senast var det Morden i Sandhamn.
Men ärligt talat tittar jag just nu mer på den rikt utsmyckade fasaden på vänstersidan. Det är ju helt fantastiskt att det är så mycket krusiduller överallt. Bara för att, liksom. De tjänar ju inget praktiskt syfte.
Det är också intressant hur snabbt habegäret kan väckas hos en trädgårdsälskande människa.
Och det gör tydligen även kvinnan som parkerar sin cykel mitt framför den högra ingången till bokhandeln.
Nu kommer vi fram till en plats som någon har bestämt är det mest fotograferade stället i Brygge. Ett hörn vid en 90-gradig sväng på kanalen. Visst, det är la fint men inte vackrare än något annat vi sett i den här staden.
Det verkar som staden klarat sig väl från bombningar under världskrigen. Det är mycket gammal bebyggelse.
Belgisk choklad.
Här säljer man... krimskrams...
Vi fortsätter vår vandring, småpratandes sådär som man gör.
Mitt i en mening utbrister Niclas:
-Oj! Här är det guld!
Vi kommer fram till det stora torget Brug. Härifrån kan man åka droska.
I den här butiken pågår inventering. Men den öppnar strax så de måste vara snabba på att räkna godsakerna.
Såpass!
Här finns massor av godsaker, som inte är choklad.
-Vad gör ni, frågar jag.
-Vi letar belgiska våfflor, svarar Niclas.
-Jag tycker ni står och stirrar i era mobiler, kontrar jag.
-Det är det nya "leta", upplyser Marthin.
Belgisk våffla.
Chokladsås.
Färska jordgubbar.
Salt kolaglass
Vispgrädde.
Det är det godaste jag ätit på länge.
Sen går vi tillbaka till Ernests hotell där de varit vänliga nog att låta vår bil stå kvar på innergården medan vi spankulerat i stan.
Vi utnyttjar faciliteterna.
Jag sköljer av bigarråerna vi köpte på Market Square.
Och så säger jag hejdå till tösa i trappan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar