Guideboken menar att kuststräckan här är ett semesterparadis med badorter, kasinon, vattensporter, solsken och sandstränder som kantas av skogsklädda berg.
Vi parkerar först utmed tennisbanorna.
Vad är detta ens för djur?
Det där med galopphästar på stranden är nog inte bara en guideboksprodukt.
Från havets rand ser vi det stora, lyxiga badhotellet.
Jag är lite mätt på vackra hus men kan såklart inte låta bli att förundras över alla häftiga detaljer.
Från guideboken:
Vi passerar casinot.
Det är långt och pampigt.
Vi går vidare och mina ögon uppfattar allt möjligt vackert.
Niclas försöker hålla ett litet öga på mig så att jag inte kommer allt för mycket på efterkälken när jag fotar mig fram genom staden.
Jamen hallå! Vilka hus!
Det där extravaganta folket ser jag dock inte till.
Ska jag vara sanningsenlig, och det är ju ingen skam i att vara det, så skulle jag nog inte känna igen en Louis Vuition-utstyrsel om den så stod mitt framför näsan på mig.
Fram med schackpjäserna.
Vi kommer fram till en rätt så monokulturell park. Men den kommer bli bra när träden växt till sig och blir ett ordentligt skydd för småfåglar och insekter.
Vicomte. Är det också något för en fashionista?
Le Normandy, heter tydligen det stora huset i slutet av parken...
Det är vackert runt parken i alla fall.
Vi går vidare.
På något vis känns Deuville som en stad där de rika alltid semestrat och fortfarande åker till i ett krampaktigt försök att hålla fast vid sin livsstil och inte låtsas som om nyrika amerikaner och turister utan smak invaderat deras exklusiva paradis.
Jag gläder mig över alla husfasader och uppmärksamhetssökande detaljer.
Jag blir lika glad över att se en björk.
Åh, vilka vackra lyktstolpar!
Vi sätter oss på Le Morny's Cafe vid fontänen. En bit från oss sitter en Körberglik man och jobbar. Han känns lite malplace mitt bland alla semesterfirare. Jag har svårt att tro att han får någon vidare arbetsro.
Cafét har extremt otrevliga servitörer som blir irriterade på oss för att vi inte kan bestämma oss för vad vi vill dricka med en gång. De kanske skulle tänkt på det innan de satte samman en dryckesmeny med så mycket gott att välja på.
Folk röker som borstbindare runt oss.
Det här borde vi göra oftare. En enkel kopp cafékaffe mitt i smeten. Väldigt avkopplande och mysigt.
När kaffet är urdrucket (och nej, Niclas drack såklart inget kaffe...) vandrar vi vidare.
Vi ser smala hus, varav ett verkar ha tappat sina grannar. Brukar inte sådana här smala huskroppar ligga tillsammans på rad? Inte stå för sig själva?
Vi kommer ner till rikemanshamnen. Är det här vi ska få se det vackra folket sitta i sina segelbåtar med ett immigt glas vitt vin i ena handen och en hummerrump i den andra?
Nej, det är för dåligt väder. Båtägarna kanske väntar till augusti innan de lockas fram av sol och värme.
Här nere vid Yacht-klubben ser vi över till tvillingstaden Trouville.
Det är precis lika vackert på andra sidan hamnen.
Mitt emellan städerna ligger ännu ett casino. Det borde väl tillhöra Trouville.
Vi promenerar en liten bit till, ut mot öppnare vatten, och ser en massa fina hus på vägen.
Här är hamninloppet.
Och en pyttig park med blommande palmer.
Någon smart person har bestämt sig för att man ska spara lite vildäng åt våra pollinatörer.
Och åt invånarna i villorna som har väldigt mycket tinnar och torn och är i stort behov av grönfri på taken.
Vid halv sju lämnar vi parkeringen och jag är uppe i drygt 14.0000 steg och vill inte gå mer i dag.
Men det känns som om vi kan bli av med en backspegel om vi står kvar så vi letar upp en bättre parkeringsplats.
Jag tror vi är lite trötta alla fyra. Niclas var på väg att slumra till när vi laddade bilen och vi skulle nog behöva sova middag lite till mans.
Men det blir inget med det. Nu ska här promeneras.
Deauville är ett fashionabelt ställe som skapades 1860 av en trio förmögna entreprenörer och förstärktes 1910 med strandpromenad av trä, kasino och galoppbana. Det finns märkesbutiker, marinor, och påkostade villor i imiterad tudorstil, ett flott hotell som heter Normandy och en bar som heter Bar de Soleil. Eller så är det ingen bar. Det är lite oklart.
Vi går ut på den stoooora stranden först.
Sophias guidebok föreslår att vi ska klä upp oss när vi besöker denna tjusiga badort, för då är det lättare att smälta in. Hahahaha!
Vi går på strandpromenaden av trä och hoppas att någon av kändisarna ska byta om i sina badhytter.
Men det är tomt i alla.
Vi tittar på de definitivt bedagade gemensamhetsanläggningarna vid stranden.
Det pompejanska badet har nog sett bättre dagar men i sol, folkvimmel och glamour kan man förstå att det en gång varit riktigt flott.
Stranden består för omväxlings skull inte av vackra stenar, utan sand och snäckor.
Jag kom, jag såg, jag fotade.
Massor av snäckor.
Snäckor med snäckor i.
Strandens sträckning åt höger.
Strandens sträckning åt vänster.
Det är mest trasiga snäckor och några coola av de där stora, som liksom är skivade på insidan.
Just nu finns här ingen att smälta in med.
Det är här kapplöpningshästarna galopperar på stranden i soluppgången. Tur att vi är här på eftermiddagen så vi inte blir omkullgaloppade.
Här ser vi tydliga produkter av hästar. Oklart vilken hastighet de hållit vid avlämning dock...
Vi går närmare när Niclas tömt sanden ur skorna.
"Det eviga kretsloppet av filmfestivaler, hästkapplöpningar, regattor, golf- och tennisturneringar, internationella bridgemästerskap, jazz och veteranbilsrallyn håller liv i Deauville året om men det är under de hundra hektiska sommardagarna som det vackra folket sluter upp mangrant, bor på Normandy, äter på Ciro's, shoppar cartier, poserar på Les Planches, spelar, går på kapplöpningar och dricker cocktails på sina segelbåtar. Elegant, malligt och inte så lite vräkigt - det är Deauville i ett nötskal."
De andra går in och tittar hur det ser ut på insidan men jag fastnar i fotograferandet utomhus och missar att följa med.
Bara vanliga vackra människor, i vanliga kläder.
Kul att de matchat färgen på fasaden med förbudsskylten.
Nehej, det är en adelstitel.
..men vänta nu!
Kan det vara så att vi befinner oss på andra sidan hotellet vi såg från stranden?
Alltså, lokalsinne är tydligen inte en av mina starka sidor...
Är kyrkklockorna i rondellen gatubelysning eller ett minnesmonument eller bara vackert och annorlunda i största allmänhet?
I mitten ligger fontänen. Mitt i mitten av rondellen i mitten av staden.
Det där är ingen vanlig stadsklocka. Är det månne en cartier?
Men kaffet är gott.
Vi kommer strax till ett marknadstorg utan marknad.
Guideboken säger:
"Till skillnad från grannstaden Deauville har Trouville-sur-Mer något lätt och sorglöst över sig. Till attraktionerna hör en solstänkt strandboulevard, fisketrålare och en fiskmarknad, olika nöjen för barn och det härligt överlastade kasinot och stadshuset som uppfördes 1912."
Ser du vad mer som finns på taket?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar