Det är svårt att hitta parkeringsplats och vi ställer oss till slut tillfälligt på ett lite halvdumt ställe och hoppas att hotellpersonalen har förslag på var vi kan stå över natten - det har de.
Men först ska vi checka in.
Att packa ur bilen tar sin lilla tid. Vi har lite olika taktik, Sophia och jag.
Jag har en väska och en ryggsäck. Väskan är tung och otymplig men det blir inte så mycket att hålla reda på. Sophia har sin packning uppdelad på flera, lättare väskor. De är betydligt mer lätthanterliga, i alla fall en i taget men det blir mer att hålla reda på.
Utanför hotellet finns Royal Winnipeg Rifles. Det ser ju mer ut som ett svärd förstås, men det är väl nåt minnesmärke från andra världskriget eftersom det är daterat till 6 juni 1944.
Vid incheckning frågar den söta receptionisten om vi fyra är vänner. Jag mumlar på engelska:
-No, we hate each other but we travel together anyway.
Det hör hon och skrattar. Hon ville bara veta om vi ska ha varsina rum eller ett enda rum för fyra.
Vi får rum i olika byggnader...
Det är stort och luftigt, snyggt, rent och med behagliga färger.
Vi har en liten balkong. Där kan vi sitta och äta frukost om vi inte vill köpa hotellfrukosten för 16 euro.
Vi ska stanna här i tre nätter så vi hinner göra lite olika om vi vill.
Vi börjar med hotellfrukost i morgon så får vi se vad vi tycker om den.
Men det är en lös platta i taket längst in i duschen. Det ser inte rätt ut. Jag tar toaborsten och försöker putta rätt den men det låter sig inte göras.
Det kan hända att jag är på extra bra humör eftersom jag har fått rapport hemifrån trädgården där dahliorna börjat titta upp och Dr Ruppel blommar.
Och båda sorterna (kyckling till Niclas, pesto och mozzarella till mig) smakar märkligt nog precis som utlovat. Vilket inte nödvändigtvis är bara bra.
Kycklingchipsen är kanske till och med godare. Konstigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar