Pizza på uteservering - söndag kväll 20230702

Asch då!

Vinylpizzerian som vi siktat in oss på och som fått en massa bra omdömen på nätet och som dessutom inte stänger redan klockan 21 (vilket är lite viktigt så här sent på kvällen) är stängt för renovering.

Vad gör vi nu då?

Jag ville ju ha pizza!

Niclas googlar upp en annan pizzeria i centrum. Där talar tjejen i kassan bra engelska och erbjuder oss till och med en engelsk meny.

Det är nästan lika enkelt att läsa på den franska menyn. 

Niclas och jag delar på en Atlantpizza.

Här sitter vi och väntar på våra pizzor. Fler take-a-ways borde ha gungor att vänta i. 

Var ska vi äta? Det finns inga bord på den här pizzerian. Vi skulle kunna gå till hotellrummet men då hinner pizzorna kallna och hur mysigt är det att sova i en pizzasmulig säng?

Niclas googlar upp ett grönområde. 

På vägen dit får vi se...

...en stängd uteservering. 

Jag är säker på att det inte gör nåt om vi lånar den.

Nu kan vi festa loss.

Ah! Det här är en bra pizza, med napolitanskt stuk på brödet och fräsch topping. Jag blir mer än mätt.

På väg tillbaka till hotellet ser vi en fransk (!) balkong.

Vilken härlig combo. Lavendel och sandstensfasad.

Nere vid stranden är glasskiosken fortfarande öppen. Men efter den pizzan behövs ingen efterrätt. 

Solen är på väg ned bortom piren.

Är det fortfarande de kanadensiska bränderna som färgar himlen?

Juno Beach kallas för "den kanadensiska stranden" eftersom det var mest kanadensare som landsteg här dagen D. 

De led 50 %-iga förluster under första timman. Det är så ofattbart hemskt så det går inte att föreställa sig.

Utanför Sophia och Marthins sovrumshus växer den här grejen. Som en palm utan stam. Jag irriterar mig på att jag inte minns vad den heter.

Vi går längst ut på piren och sedan är en bra dag slut.