Vårt hotell har två sidor.
En modern...
...och en... överväxt.
Det här är nog ingen nutida byggnad.Jag läser på nätet att hotellet faktiskt är en gammal herrgård från 1500-talet.
Här går inte hissen ända upp. Trång är den också. Det är ett under att vi kan klämma in oss, Niclas, jag och våra två 20-kilosväskor.
Till och med teckensnittet i bloggen ändrar sig till nåt mer klassiskt när jag sitter i vårt nya gamla rum och skriver.
Och det där med hissen är sant. Både att den är jätteliten och att den inte går ända upp. Vi bor på tredje våningen, i rum 20 och hissen går bara upp till andra våningen.
Niclas fick bära min väska igen.
Här ser jag ända ner till första våningen.
Smal säng med väl madrasserad huvudända.
Krusidulliga garderobsdörrar.
Icke dammvänliga vägglampor.
Matchande make.
Silande gardiner.
Bred fåtölj med två nätta fåtöljbord.
Modernare badrum.
Men när man sitter på toa har man ungefär tre centimeter tillgodo innan knäna tar i väggen.
Spännande möten i korridoren.
Här har jag faktiskt bara hajjat till över att någon kommer gående från andra hållet. Sophia har konstaterat att det finns någon på hotellet med likadan skjorta som hon. Men Niclas, stackarn, har sprungit ihop med en man som hade precis lika bråttom som han själv nedför trapporna. Det här är nämligen en väldigt kort korridor, precis efter en trappa som ligger i 90-gradersvinkel mot korridoren.
Jag tror dock inte blodvite uppstod, trots närkontakt av tredje graden.
Bar innanför receptionen. Här kommer vi säkert hänga hela kvällen. 😄
Make som kollar upp bussresorna ut till klostret.
Den gamla världen.
Här tror vi att vi är nu.
Innergård som hör till hotellet.
En hög palm.
En för klippt murgrönsbuske.
Men hallå! Murgröna är en klängväxt, ingen buske. Det kanske gömmer sig något spännande inuti busken.
Jag är dock vuxen nog att absolut INTE rota i saker jag inte har med att göra...
I stället "råkar" jag gå in i ett garage och hittar ett kors.
Kors i taket. Vilken vacker överraskning för den som är nyfiken nog att gå in på ställen där man inte är behörig.
Utanför garaget är stämningen så fransk den kan bli med gårdsgrus, kalkstensplattor, tegelstensmur, slammad mur, blå utemöbel av nätt modell och en British Raising Green port intill en underbart mörklila lönn.
Utropsröda rosor finns det också.
Och en sorglig samling sedum.
Men nu måste vi nog äta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar