Vi har duschat så försiktigt vi kunde i den vägglösa duschen men ändå är det hela havet stormar på golvet.
Niclas är taktisk och lägger ut handdukar som en gång till handfatet.
-Vad smart du är, säger jag.
-Jag har lagt ut en landbrygga! Jag skulle kunna bli general, svarar han och syftar såklart på de allierades Mulberry harbour vid landstigningen i Normandie.
Själv skulle jag inte klara av att bli mjölkbonde.
Tvålen vid handfatet ska mjölkas fram på en spene men jag får inte ut en droppe.
Vid frukosten är det dock min tur att vara smart. Jag lägger det hårda smöret på uppmjukning i en strimma sol.
Frukosten är inget särskilt att skriva om.
Russinen i müslin är inte russin. De är choklad.
Det finns både juice från en automat och riktigt fruktköttig, nästan trögflytande färskpressad juice. Det är nog inte så svårt att lista ut vilken jag väljer.
Madeleinekakorna ligger i plastförpackning och är så torra att jag inte ids äta upp min.
Brödet får man schavottera.
Jag tar mig en rostemacka med körsbärsmarmelad och en skiva ost och Niclas kokar ägg åt oss och serverar i små söta äggkoppar.
Nu är vi redo för Monet.
