Normandie 2023: Stros i Rouen - fredag dag 20230707

Sedan Marthin trodde att vi skulle kunna klämma både ett intressant museum på Utah Beach och lämningar efter andra världskriget på Point du Hoc på en förmiddag, har det blivit ett stående skämt: "Det är väl avklarat på en förmiddag."

Nu siktar vi på att sightseea i Rouen på förmiddag, luncha och sen fara vidare.

Vidare betyder i det här sammanhanget hemåt. Jag har lyckats hålla hemlängtan någorlunda i schack med hjälp av täta rapporter från trädgården och framförallt för att båda barna nu är utflugna ur boet. Inte så att jag inte längtar efter dem, men de har egna hem nu och är inte lika förknippade med vårt hus och just ordet "hemlängtan" längre. Irma är dock så nyflyttad att hjärnan och känslorna spökar lite med mig.

Vi börjar vår promenix utanför hotellet. (Såklart!) Där ligger järnvägsstationen och utanför den står en fin gammal foodtruck och säljer kaffe.

Järnvägsstationen verkar ganska modern invändigt. Som ett enda stort rum med lite sidoaffärer bara.

Centrumkärnan i Rouen består av blandad bebyggelse. Fina gamla korsvirkeshus. Stora ståtliga stenhus och en hel del nytt och modernt där bombningarna under andra världskriget lämnat luckor.

Så sent som 2018 fick 1800 personer evakueras när en 220-kilosbomb från andra världskriget upptäcktes under ett byggarbete och desarmerades.

Staden har 114.187 invånare (2020). Inte en enda strök med vid desarmeringen.

Rouen är känd för den stora katedralen och för att Jeanne d'Arc brändes på bål här 1431.

Det där med Jeanne d'Arc hade jag faktiskt inte koll på och jag ser inga monument eller andra påminnelser om det heller under promenaden. Det beror troligen på att jag inte tittar efter dem.

Jag tycker redan det är varmt. Vi passerar en liten park med ett vattenfall som vi inte går till. Typiskt.

På flera håll har jag sett den här typen av blomsterdekorationer utanför affärerna. Ibland är det bara smaklöst och för mycket men ibland är det riktigt fint.

Jag undrar hur länge de håller. Det verkar ju vara vanliga plastblommor.

Banana Tattoo.

Här gick vi igår kväll med men då var det en fasa massa folk överallt så det gick inte att ta sig fram till fontänen. Jag minns inte riktigt om jag ens noterade den.

Jag fortsätter se träd jag aldrig sett förrut.

Karusellen är igång.

I dag måste vi äta glass. Det är varmaste dagen hittills. Men än så länge är det lite väl nära frukosten.

I Rouen har man problem med att skyltdockorna babblar hela tiden. Men det finns lösningar på problemet.

Jag försöker ta lite gatuvyer också men det är svårt att fota utan att få med ovilliga människor.

Rejäla bord och bänkar på uteserveringen.

Minnesmärke över de passiva motståndarna och de civila offren för bombningarna av Rouen.

Offren har fått en lekplats.

Vi tittar till Seine.

Någon har doserat Metadon på bron.

Metadon är mest förknippat med missbruksvård, i alla fall i Sverige, men är egentligen en bättre smärtstillande medicin än morfin mot kronisk värk.

Vandrande skugga...

Vi går inte över bron, utan bara på den en liten bit.

Sedan följer vi flodbrinken en stund.

Ser du planket med stadskartan där nere? Precis när vi passerat den smiter en man in bakom planket och urinerar ogenerat i buskarna.

Frilandshibiskus kan funka ända upp till vår zon. Jag skriver upp den på min mentala önskelista.

Nåt syrenaktigt.

Vi lämnar Seine.

Sumo Sushi! 😆

Det får mig att tänka på att jag ju föriallsin inte ätit nån sushi den här resan. Vad är det här för semester egentligen?

Vi vandrar vidare bland husen.

Vilka korsvirkeshus!

Alltså. Var det meningen att det skulle se ut så här? Går fönstren ens att öppna?

Ännu en vacker kyrka.

Utanför kyrkan passar en duva på att dricka sig otörstig.

Det är som om det var meningen att fåglarna ska få förse sig här.

Rådslag.

Vart ska vi gå nu?

Det blev inte hit.

Det börjar ju bli dags att hitta ett lunchställe.

Niclas vill ha crepes.

Snyggt stuprör.

Mysiga uteserveringar, utan crepes.

Här köper du din tuta eller ringklocka till cykeln.

Jag ber Niclas köpa bigarråer i stället. Försäljaren tjurar för att han inte får sälja ett halvkilo och straffar oss genom att ge oss de sämsta bären. Vi är ju turister så det är ingen risk att vi inte inte kommer tillbaka.