Mitt första intryck av staden var ju inte så gott. Under infarten tyckte jag att den ser ut som en typiskt tråkig förort.
Men det tar inte lång tid innan jag ändrar uppfattning.
Ett porlande vatten rinner genom stadskärnan och man har anlagt flödet för att det ska vara grunt och syrerikt.
Det går att kliva ner i ån om man vill och en hund ser ut som om den har dylika planer.
Åbrinken är murad och pyntas av blommande kaskader.
Om jag flyttar fokus ser jag något intressant en bit bort.
En blå man under ett rött stegträd.
Vilken häftig och uppseendeväckande staty!
Jag försöker förgäves hitta någon information om den.
Vi går vidare och kommer till ett torg med odlingar.
Här har man satsat på både höjd och marktäckare.
Och bananer!
Odlingslådorna är täckta med träspill. Väldigt fint tycker jag.
Rosa kaktusdahlior.
Stor variation.
Både exotiskt och lokalt.
Rosa matchar...
...mörkbladigt.
En rullstolsvänlig bro över vattnet.
Och långa plaststrån som hänger här och där för att även den utan syn ska få ta del av upplevelsen.
Installationer på höjden.
Julgranskulor fyllda med färgad ull.
Långa rabatter med blandade växter.
Till exempel gräddgul zinnia.
Vilken artrikedom!
Mer zinnia!
Ett spännande träd som jag inte kan gissa mig till arten. Frukterna påminner om valnötter eller kastanjer. Men bladen är något helt annat.
Palettblad som utropstecken!
Nu ångrar jag att jag inte odlat mer palettblad i livet.
Där borta skymtar ett berömt torn. (Jo, jag har kikat på Wikipedia lite grann.)
Det här kanske är stadshuset.
Hm... Jag har nog stavat fel till Évreux.
Tar man en närmare titt på tornet...
...så ser man alla kulhål!
Nu kommer vi till den stora domen.
Som vanligt hamnar jag lite på efterkälken när jag tar en stund att förundras.
Det kan inte hjälpas.
Det är så vackert.
Vid sidan utmed den stora kyrkan finns små intensiva gröna pärlor.
Jag uppskattar att prioriterar grönskan även när det inte finns så mycket plats. Staden och människorna vinner lika mycket på det som den biologiska mångfalden.
Till och med lyktstolpen har fått en liten äng att stå i.
Kastanjestaket.
Och titta, vilket maffigt träd där borta!
Man under träd.
Är det nån slags lönn eller platan?
En annan sida av domen.
Framför den stora kyrkan finns ännu ett konstverk.
Och mera grönt.
Och mera å som vi passerar flera gånger.
Ett staketavslut som påminner om en G-klav.
🎼
Hej då domen!
Vilka fantastiska vidjehortensior. (Nu måste jag googla så det inte är någon annan slags hortensia. Nej, det stämmer allt...)
Och med en liten blomfluga.
Alltså, vilken härlig, blomstrande stad.
Det är nåt helt annat än jag trodde från början.
Städer kanske är som människor, det är dumt att bara gå efter första intrycket.
Här har nog inga klövdjur betat, och ändå är trädet så perfekt beskuret.
Två (hungriga) gentlemän på stros i Évreux.
Och här då!
Grönyta. Bara för att det går liksom. En stenöken här hade inte alls varit lika trevligt.
Träd så fort det finns en plätt ledig.
Men vad är det här för spännande? Kottarna ser ut som stora humlekottar men det är ju ett träd.
Ja, det här var verkligen en överraskande trivsam promenad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar