Det kostar 14 € inklusive audioguide.
Alltså, finns det aktiva munkar eller nunnor i farten här?
Jo, jag såg nog några nunnor nere vid ingången till betaldelen av klosterstaden. Det var inte bara skådespelare.
Väggarna reser sig höga och är benägna att kasta sig över oss när vi tar de första stegen uppför ännu en trappa.
Jag gissar på fotbad. Det finns inte en chans att audioguiden ska kunna berätta om alla detaljer.
Utsikt över parkeringen och vägen ut mot klosterklippan.
Tidvattnet är på väg in.
Landskapet är platt ända bort till horisonten.
Gamla fasader.
Vi hittar en upplyst modell av klosterklippan.
Nästan all bebyggelse ligger in mot land-sidan.
När vi kommer in i första kyrkan pågår mässa.
Med präst (abbott?) (hur många dubbelkonsonanter var det nu igen?) och vacker körsång.
Guiden berättar att det är nåt särskilt med den långa, breda trappan precis utanför kyrkan.
Fast jag förstår inte riktigt vad.
Utanför kyrkan finns en rätt så rejält tilltagen terrass. Här ser man inte mycket mer av klosterstaden än bara själva kyrkan.
Hur många människor har trampat på just dessa stenar före mej? Och när togs de första stegen?
Och varför är stenarna märkta med siffror? Har varje munk sin egen plats vid en utrymning eller är det lämningar efter en renovering?
Havet
Det är fortfarande ett bra tag kvar till högvatten.
Kikar jag ut från terrasskanten ser jag en lägre nivå utmed havssidan.
Vilket bygge!
Inne i den första kyrkan fick jag se en liten film om hur det gick till när man restaurerade ärkeängeln Mikael som står på toppen av klosterstaden och flög dit honom med helikopter.
Det var Mikael som uppenbarade sig tre gånger i en dröm för en biskop eller nåt, och beordrade bygget av klostret nån gång på 800-talet.
Hur mås det?
Visst är måsarna klostrets filmstjärnor och de låter sig villigt plåtas.
En spännande, lös sten i fasaden. Den måste ju ha fyllt en funktion.
Varför berättar inte audioguiden om sådant jag vill veta.
Tillbaka in till modellen av klosterklippan. Här ser jag att det finns en mördartrapp på baksidan (eller framsidan om man kommer från havet). Stämdes det hemliga möten längst ner vid vattenytan? Var det hit man gick för att få vara ifred från kollektivet en stund? Eller är det helt enkelt bästa platsen för den som vill meta?
Jag får höra, och ser med egna ögon, att kyrkspiran är en öppen konstruktion. Vinden kan blåsa igenom och lockas inte att dra med sig hela tornet i backen vid storm.
Inne i den stora kyrkan pågår fortfarande mässan. Jag försöker tränga mig fram för att se bättre men det är många som har samma intentioner.
Jag undrar om de fortfarande ringer i kyrkklockorna med handkraft.
Eller är repet till för något annat?
Ärkeängeln Mikael, utan förgyllning.
Vart kommer vi nu?
Är det en utställning?
Nej.
Vägg i vägg med kyrkan ligger en souvernirshop.
Suck.
Och inte så smart. Jag gissar att vi har ytterligare några trappor, kyrkor och andra rum att forcera innan vi kommer ut med kassar i händerna.
Naturligtvis köper jag ingenting.
Jag blir betydligt mer imponerad av innergården med sin gröna (nåja, nöjaktigt gröna) gräsmatta och sina dubbla pelarrader.
Som en oas för munkar.
Varje pilaster (Nu måste jag googla.) är rikt utsirad.
Jag hade fel. Pilaster är en halv pelare, som sitter ihop med en vägg. Toppen på pelaren heter kapitäl. Jag vet dock inte om kapitälet bara är den lilla runda ringen som avslutar pelaren eller om hela väggen ovanför också räknas dit.
Ena sidan av innergården är öppen mot havet.
Vad gör munkarna på gräsmattan?
Solar?
Spelar krocket?
Spankulerar och diskuterar?
Eller är det bara ögongodis?
Det här är imponerande.
Det finns höga, smala fönster här och var.
Men de är inte likadana. Bara nästan. Tillräckligt nästan för att det ska va uppenbart att de hör ihop men också tillräckligt olika för att man ska förstå att det på intet sätt är fråga om copy-paste.
Det är också sanslöst vackert med dubbla pelarrader. Ett plus ett blir... typ fjorton!
Och så de här rika och fantasifulla utsmyckningarna över pelarna. Som inte tycks fylla någon funktion mer än att glädja betraktaren.
Jag har i och för sig hört att bilder och statyer i kyrkobyggnader också har fungerat som bilderböcker för vuxna. När kyrkobesökarna inte kan läsa och predikan hålls på latin så kan åtminstone väggarna tala.
Här är munkarna matsal. Medan de åt satt en munk och läste för de andra.
Vackert klinkergolv.
Det får plats rätt många människor i den stora salen. Jag undrar om den fortfarande används.
Ljusinsläppet är inte stort men det innebär också att värmeförlusterna är små.
Här sitter en snygging och lyssnar.
Maten lagades över öppen eld. Det var inga dåliga rökgångar.
Gissa vad?
Det är hålet högst upp i skorstenen.
Åh, vilket vackert tak.
Hööööga fönster.
Vi traskar vidare inne i klostret.
Nu har vi kommit till ett litet kapell som inte innehåller något annat än ett altare framför ett vackert fönster.
Sankta Madeleines kapell heter det.
Och sådana här gröna skyltar sitter det lite varstans. Oftast med en siffra som talar om vilket ljudspår man ska lyssna på i audioguiden.
Högt där uppe seglar en mås.
Fri som en fågel.
Plötsligt leder vägen ut till en liten trädgård.
Med en brunn, buxbom och rosor.
Vi går tillbaka in i de trånga gångarna.
Genom gamla dörrar med gigantiska beslag.
Här trängs pelarna för att klara hålla uppe tyngden av våningarna ovanför.
Ljuset faller varmt in i den kalla stenvärlden.
I den västra kryptan finns den svarta madonnan, Notre Dame du Mont Tombe, eller Vår Fru av Underjorden.
Skumt.
Ljusinsläpp.
Hur viktigt är inte ljuset ändå!
Vilka effekter skapar det inte?
Oj, här är ett stort hjul.
Om jag fattat rätt fick slavar driva hjulet som användes för att hissa upp byggmaterial till klippan.
Nu känns det som om jag är på väg ut ur klostret. En stor, bred trapp med upplysta nischer på sidorna, visar vägen.
Om utsidan är måsarna domäner så härskar duvorna på insidan.
Hmmm, var är mina medresenärer?
De där ryggarna tillhör andra personer.
I de upplysta nischerna ligger gamla foton från tidigare renoveringar.
Jag hade fel.
Trappan leder inte ut ur klostret.
Det är oändligt.
Precis som i Tomas Tranströmers dikt öppnar sig valv efter valv.
Här är en äldre del av klostret.
Vägen ner till fängelsehålorna?
Ännu en gigantisk sal.
Med imponerande takvalv efter valv...
Och så en liten dörr ut till en trång spiraltrappa.
Ja, så jätteliten är den väl i och för sig inte. Men jämförelsevis. Jag har just passerat igenom en stor stensal.
Jag följer väl den där mannen så får vi se var jag hamnar härnäst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar