Morgonduschen bjöd på överraskning när varmvattnet tog slut efter bara en kort stund men det får väl anses vara uppfriskande.
Niclas har påminnt mig om ett bättre sätt att knyta skorna. Bättre på så sätt att greppet runt hälen blir tajtare. Det blir dessutom mindre skosnören över som flänger och fladdrar men det tar längre tid att komma i och ur skon.
Frukostmatsalen är inte av det mysiga slaget. Ordet "skolmatsal" känns ackurat.
Vanlig ost gör mig glad.
Gott om köttpålägg uppskattas av Niclas.
Det finns till och med falukorv.
Utbudet av frukt är stort (det finns hela frukter på disken över kylvarorna men de kom inte med på bild).
Jättegoda meloner av fyra sorter.
Dessutom finns det gurka och tomat att lägga på mackan till Marthins stora glädje.
Mellan de två kyldiskarna får precis brickan plats.
Vindruvorna var inte bäst, så de fick Niclas ha för sig själv.
På sötsakssidan är det också välfyllt och äggröran är krämig och funkar fint med lite extra salt och peppar.
Så vänligt att de tänkt på oss och skriver ut det svenska namnet på saltet.
Smaksatt vatten för den som inte vill ha juice.
Kaffet är helt okej men juicen smakar sur bensin, sådär som den brukar när den aldrig sett en apelsin i verkligheten. Jag är dock inte dreckasugen så jag smakar inte på det smaksatta vattnet.
Niclas blir glad för knäckebröd.
Jag plockar till mig vaniljyoghurt, som visar sig vara tjock vaniljsås i stället. Men det gick att äta med müsli det med.
Chokladpudding. Till frukost.
Fast inte för mig. Jag nöjde mig med vaniljpuddingen.
Bra avslut på frukosten!
Klockan 9.36 lämnar vi hotellet med siktet inställt på en annan Luxemburgsk stad - Vianden.
Befolkningsmängd: 2.015 personer år 2018.
Yta: 9,67 km2.
Avstånd från vårt senaste hotell: 46 km.
Hela Luxemburg är inte större än en fjärdedel av Skåne.
Vägen till Vianden börjar med nôra rejäla tånnler. Nu gäller det att försöka överge franskan och öva upp väschötskan igen. För nu är vi på hemväg på rettit.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar