Vianden - söndag förmiddag 20230709

Det tar inte särskilt lång tid att ta sig till Vianden. 

Vi stannar till när vi ser den viktigaste sevärdheten - slottet, på håll. Ett snabbt fotostopp och sen vidare in i den söta lilla staden.

Det här är nog det sista turiststoppet på den här semesterresan. 

Vi parkerar på en gratisparkering.

Här har de gjort en upphöjd rabatt med ett risstaket. Det passar in och dessutom är det bra för insekterna. 

Vi går utmed en mur av murgröna. 

Vi tar linbanan upp till ett utsiktcafé. 

Det är väldigt varma säten i liften. 😅

Och fin utsikt.

Det kan inte va så kul att ha skuggan av en linbana över trädgården. 

Överlag verkar det vara en hel del både nybyggen och renoveringsarbeten på gång i Luxemburg. 

Vid 11 är vi uppe med linbanan. 

Somliga (vi) fokuserar på den slående utsikten som man just betalat 6,50 € för att få se på ett någorlunda svettfritt sätt. 

Andra (inte vi) fokuserar på att se slående ut när de tittar på utsikten. 

Vissa (jag) tycker att det räcker med en hatt för att piffa upp sin look. 

De andra tänker gå ner. En promenad på en kvart om man är linbanebiljettförsäljare men det tar 30-45 minuter för vanligt folk. Den informationen lämnar nämnde biljettförsäljare. 

Även om jag inte ämnar gå utan istället kommer ta liften tillbaka, gör jag villigt de andra sällskap på glasscaféet.

Det finns Eiskaffee, ett måste när man är i Tyskland enligt Marthin och Sophia.

Niclas äter en Baileysbecher och jag Sanfter Engel. Det sistnämnda är helt enkelt en kula vaniljglass i apelsinjuice. Väldigt uppfriskande och gott. 

Långt bort i fjärran snurrar vindkraftverken. 

Här uppe på höjden fläktar det en aning. 

Men annars är det varmt. Förtvivlat varmt. 33 grader enligt SMHI. Jag tycker det känns bastuvarmt så fort glassen är slut. 

En bit bort sitter ett par där mannen uppskattningsvis är i 70-årsåldern. De har nog gått upp till cafét. De ser hemskt varma och trötta ut. Särskilt han.

Jag går på toa innan jag åker ner igen. Två små gröna fluktare sitter i mitt bås.

När Niclas messar att de nästan är nere i staden (fast han skriver byn) sätter jag mig i liften igen. 

Utsikten över staden och slottet är verkligen fin häruppifrån. 

Slottet byggdes mellan 1100- och 1300-talen. 

Det är finare att åka ner än åka upp. Om man är ute efter utsikt. 

Det blir dock för jobbigt att bara åka ner. 

Osedvanligt vältajmat! 

Jag kommer ner precis när de andra kommer fram till liften.