Elefantsnabeln vid Étretat - torsdag eftermiddag 20230629

Medan Sophia och jag väntar på våra karlar tar vi såklart in den fantastiska utsikten.

Vi ser snabeln!

Jag undrar vad det är han tutar i.

Ser du måsarna?

Tänk den som vore mås ändå, och finge sväva högt däruppe, alldeles fri.

Vi är rätt högt upp, vi med. Långt där nere guppar en... kanot?

Étretat ligger inklämd mellan havet, skogen och klipporna.

När jag tittar ut över staden har jag en vass nål bakom ryggen. 

Den pekar upp mot himlen.

Jag funderar på om den ska föreställa en kompassnål. 

Sophia berättar att det är ett minnesmonument över de första flygarna som gav sig på att korsa Atlanten. Det kan vara så att de startade härifrån. Sen snöt det sig.

Jag läser på nätet att monumentet heter Nungesser et Coli.

Snabelselfie!

Måsselfie... 🙄

Vi har kosällskap.

De verkar helt obrydda över alla turister.

Samtidigt som vi tittar på korna tittar Niclas och Marthin på oss. 

De var här ungefär samtidigt som vi. Det visar sig att de hittat en snabbare väg. De tog trapporna direkt från stranden.

Jag gissar att min förundersökningsledare någonstans läst att det finns trappor.

The Mås has landed. 

Men vad gör karlarna...

Ska de va så långt ut på kanten?

Trift

Men kolla! 

Det är ju...

...silverek!

Som växer vilt!

Vad häftigt!

Men nu tycker jag nog det får vara färdigtittat på långa pinnar...

...och kyrkrenoveringar. 

Nu vill jag titta på trädgården!