Vi lämnar hotellet och åker in till stadskärnan. Jag ser direkt att det här är en plats som kommer framkalla mina värsta fota-ihjäl-mig-manéer.
Jag plockar med mig mitt extrabatteri till mobilen och rätt sladd så att jag kan använda batteriet också, inte bara bära runt på det i fickan till ingen nytta, så som jag gjorde häromdagen.
Solen lyser och himlen är blå. Vad det är skönt att leva då!
Staden ligger fortfarande som ett smörgåsbord, redo att upptäckas. Vilka gobitar ska vi hitta här? Vad blir var och ens favorit?
Jag har redan hittat en liten läckerbit: Alstromeria som kommunal plantering.
Det är ju en snittblomma i min (begravningsrådgivare-) värld.
Nu har Sophia också upptäckt dem.
Och så lyfter jag blicken lite och får syn på alla vackra hus.
En del hus är riktigt smala. Hur lever man där? Ser du huset som är inklämt mellan de två andra?
En allé av smala, pyramidklippta träd.
Häftigt!
Äsch, nu har jag redan kommit på efterkälken.
Det är en massa fina blommor utmed den breda trottoaren. Det här vet jag inte vad det är. Men fint är det.
Afrikas blå lilja känner vi till vid det här laget.
Kaprifol som häck.
Mer alstromeria, i en eldigt orangespräcklig variant.
Ett riktigt gammalt hus.
Vi kommer till en park.
Jag vill egentligen inte gå in för jag är rädd att jag inte ska vilja gå ut igen.
Men såklart går vi in!
Rosa-vitt fluff.
En rund pergola med blåregn och kaprifol.
En barrhäck med mer kaprifol.
Rosengång.
I slutet av gången väntar något vackert!
Man borde ha en fontän i trädgården.
Eller?
Hortensiahäck.
Jag tror det här är vidjehortensia.
Kronärtskocka.
Jordgubbsplantor i en cortenkrage.
Tomatplantor i en annan.
Blåregn
Det finns många magnifika rosor.
Ännu en rosengång.
Det var en gång en gång och den var rosbeströdd...
Nu lämnar vi parken och strosar vidare utmed vattnet.
Jag har bästa (läs snyggaste) resesällskapet!
Det verkar vara ovanligt vanligt med pariserhjul i franska städer.
Stadskärnan har rätt mycket vatten.
Den här båten är en ostronbar. Jag kan förstå om man vill skölja ner ostronen med något smakdödande.
Kloppeti-kloppeti-klopp!
Här kommer häst och vagn med gamla damer som vinkar åt oss. Jag blir åsiktsförvirrad och vet inte om jag ska tycka att de är söta som unnar sig en pittoresk utflykt eller ömkansvärda som visar upp översittande överklassfasoner.
Spännande fasader.
En vacker gammal karusell.
🎶 Här är karusellen som ska gå till kvällen... 🎵
Den inre hamnbassängen.
En rödvit båt som heter "P'tite Chine". Skrovet ser ut som målad äggkartong.
Många av husen vid hamnbassängen har skifferfasad. Det är inte så snyggt egentligen men jag förstår varför man väljer det om man har gott om skiffer. Det bör bli väldigt underhållsfritt.
Åh, nej!
Sophia råkar ut för en väsktjuv!
Nej, det är bara Marthin som letar pengar till den ständiga jakten på rätt kylskåpsmagnet.
Kul staty!
Det är restauranger utmed hela hamnbassängen kant. Genom att titta på parasollerna kan man avgöra var den ena uteserveringen slutar och den andra tar vid.
Jag borde egentligen fota lite mer folk. Människor är både vackra och intressanta, men de är ju lite känsligare objekt än fasader.
...och båtar kan man också fota fritt.
Och bakverk.
Och gatuvyer. Då kan det ju faktiskt smyga sig med en och annan individ.
Och ostar.
Alltså - så trevligt det är med alla specialaffärer. Man blir ju betydligt mer sugen på ost när man tittar in i den här butiken än om man passerar en vägg ost på väg från frukten till mjölken där hemma.
Men jag förstår om det inte bär sig med en ostbutik eller ett kvartersbageri eller kanske ens slaktare i Lidköping. Vi är för få kunder och dessutom är vi för snåla för att betala för kvalitet och service när det gäller mat.
Du vet väl vad man säger:
Smålänningen frågar: - Vad köstar det?
Västgöten säger: - Köstar dä nött?
Jag gillar Honfleur. Det är en stad med både vatten och grönska. Och det är gratis att titta. Jag tror vi till och med hittade en gratisparkering.
Den här gatan kommer bli magisk när portalerna är helt inväxta.
En innergård med grus på backen, gul fasad och präktiga stockrosor.
En man med kasse, ryggsäck och hund.
Han slår sig ner framför en rymdraketskyrka....
...och delar massäck med sin medvandrare.
Här går vi in.
Det är en fin gammal kyrka.
Det är inte så vanligt med smala böneljus. Men det är vackert.
De moderna taklamporna känns dock väldigt malplace.
Vackert ornamenterad predikstol.
Altare och högaltare.
Det känns som att det inte är så vanligt med fönster direkt bakom altaret i katolska kyrkor. Men det här kanske är en protestantisk kyrka? Vad vet jag? Jag har inte ens brytt mig om att ta reda på vad kyrkan heter.
Ett tvåsitsigt biktbås.
Strax utanför kyrkan finns ett område med fantasifulla planteringar.
Är det kommunens parkarbetare? Vad stolta de måste vara över sitt arbete.
Le "Souvenir Francais" aux soldats et marins du canton morts pour la patrie 1913.
Så står de på statyns sockel. Jag tror det är en hyllning till franska soldater som dött till sjöss 1913. Eller om statyn uppfördes då.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar