Frukost på Ibis - fredag morgon 20230630

Inte helt utsövd, men nöjd med rummets AC-genererade svala temperatur och den sköna kudden, är jag taggad på frukost. Såhär på sjätte dagen börjar väl hotellfrukost nästan bli vardag. Så jag förstår inte riktigt hur jag fortfarande kan blir nästan barnsligt förtjust över annorlundheterna vi möter.

Det första vi ser är stora tekoppar med tesilen nedsänkt i koppen. En bit in i lokalen finns stora plåtburkar med olika sorters löste att välja mellan. 

Jag slås av hur frukostmatsalen har anpassat sitt utbud till tillgänglig yta. Det är verkligen inget överdåd att välja mellan men allt är smakfullt presenterat och snyggt och rent.

Egentligen ska man väl inte bränna av bilder såhär i farten mitt emellan andra frukostgäster som säkerligen inte skulle ha något emot att få äta i lugn och ro... Men när jag hittar apelsin- och grapefrukt som någon redan skalat åt mig blir jag för glad för att inte fota.

I dag blir det goda tillbehör till yoghurten, igen.

Ett urval av franska ostar och fina charkuterier. 

Jag äter en riktigt god skiva kalkon på nybakat bröd med frasig kant och smakar på någon brieliknande ost som gör sig väldigt bra tillsammans med fikonmarmelad.

Här finns brödrost (men inget strössel) och små glasstrutar men ingen mjukglass.

Vi ser andra lägga marmelad i strutarna och följer deras exempel.

Det är gott om godsaker. Färskt bröd (med fikon i!) diverse croissanter, nutella och små plättar i stället för pannkakor. 

Högst upp ligger Madeleinekakor. Enligt de recept jag läst ska det vara lite citronskal i. Det är det inte i de här. 

Det är egentligen bara vanlig sockerkaka. Till frukost. Är det så här de vill ha det, fransoserna? Det innebär i så fall att min pappa var fransman i själ och hjärta. I alla fall till frukostdags. 

Det är en fånigt god liten sockerkaksbit. Väldigt saftig.

Som vanligt äter vi betydligt mer än vi behöver. Niclas säger sig börja längta efter ett svenskt knäckebröd. 

Ska vi lyckas hålla oss till de franska tiderna behöver vi äta lunch före två för mellan två och sju är restaurangerna stängda. Det är väl ändå lite konstigt.

Jag längtar inte efter knäckebröd...

Oreosmul på yoghurten. Det måste vara höjden av lyx. 

Det som också sticker ut är att man kan koka sitt eget ägg.

Det finns till och med tydliga instruktioner över hur hur länge man ska koka ägget beroende på om det ska vara okokt, lagom eller hårdkokt. 

Men äggröran ser inget vidare ut så den beger jag.

Det blir en kopp Café au lait som avslutning.

På TV i frukostmatsalen visas franska nyheter och hela matsalen stannar upp och tystnar i någon slags förfärad förundran över bilderna från nattens "oroligheter" i Paris och andra större städer. 

Jag kan inte låta bli att tycka det är intressant att just fransmän i gemen är så begivna på att upploppsprotestera mot sina myndigheter. Vi svenskar knyter på sin höjd näven i fickan eller leker nättroll om vi mot förmodan skulle anamma en stark åsikt som går stick i stäv med vad våra folkvalda vill att vi ska tycka. 

Marthin avbryter min tankegång genom att läsa högt från Sophias bok för oss.

Han läser om Étretat och jag får veta att staden förr var en fiskeby men på 1800-talet blev det en populär badort. Båtarna som låg uppdragna på stranden under de sämre fiskeperioderna på somrarna, agerade då barer. Och de båda klipporna som ramar in stranden heter Falaise d'Aval och Falaise d'Amont.

Och - om vi nu tolkar boken rätt - så är inte elefantsnabeln vid den klippa som vi trott hela tiden! Det står nämligen att monumentet över flygarna som lämnade Paris 1927 för att flyga över Atlanten och sista gången sågs över Étretat, ligger på klippan d'Amont och att det är den som författaren Guy de Maupassant liknar vid en elefant. D'Avals snabellika grej är det ingen som tycker är en snabel, utom möjligen vi fyra, utan bara ett valv. 

Alltså, brainstormande. Här har jag gått en hel dag och tänk "elefant" och så är det fel. 

Jag får veta att den snygga träskelettet i det jag trodde var en saluhall, verkligen tillhör en saluhall. Den heter Place Foch. 

Jag borde ju läst Sophias bok i förväg känner jag... 

Marthin läser också om lyx och flärd och hästar som galopperar på stranden i soluppgången i Trouville.

Är det dit vi ska härnäst?