-Vad gör vi här, frågar jag, när vi kliver ur bilen samtidigt som hesa Fredrik (eller vad han nu kan heta i Frankrike) börjar tjoa ut sitt budskap om skogsbrand, kravaller, ryssar eller någon annan kris.
Jag frågar ett par fransmän som parkerat en bit från oss och håller på att veckla ut sina små elcyklar. Alltså, inte vad vi gör här utan varför signalen ljuder.
Med hjälp av ljudillustration förstår de frågan. Det visar sig vara som i Sverige, ett test, fast första onsdagen varje månad.
Och svaret på varför vi är här är att det fanns en bild från den här kurorten på kylskåpsmagneten vi köpt från Normandie. Man behöver ju ha besökt alla platser på kylskåpsmagneterna. Det är sen gammalt...
Vilken tur att vi köpte likadana magneter! Det kunde ha blivit lite väl många avstickare annars.
Det finns sequoiaträd här. Framförallt ett, jättestort.
Det är en fullvuxen man som står och trädkramas bakom grenarna.
Det är så stort att jag måste backa för att få med hela på bild.
Ser du Marthins ben?
Vackra hortensior.
Ett stort apskräcksträd.
Man förstår ju varför apera inte vill klättra i det här trädet.
Le Chateau de la Roche-Bagnoles.
Vi går upp mot en utkiksplats ovanför kurorten.
På vägen kommer Sophia på att vi är vid fel fina hus. Det är inte det här huset som är på magneten utan ett annat slott med liknande namn. Så ironiskt!
Utkiksplatsen ligger på hundklippan (Roc au chien). Namnet kommer sig av att man kan urskilja tre hundhuvuden på klippväggen.
Om man inte står högst upp på den förstås (eller har dålig fantasi). Då blir det svårare att se hundarna.
Men man ser andra saker.
Som till exempel slottet från magneten.
Niclas, som hunnit läsa på lite eftersom det är Marthins kördag, berättar att det finns en legend om någon som förvandlats till monster också.
Det verkar ligga ett monster i dammen där nere vid magnet-slottet.
Åt andra hållet ligger fler stora byggnader. Undrars om någon av dem är ett casino. Det ska finnas ett casino här.
Så roligt med grafitti på taket.
Den är en känd grafittikonstnär som gjort denna konst berättar den påläste.
Kul med välklippta häckar in till hotellet (eller vad det nu kan vara) också.
Niclas vet tyvärr inte vad trädgårdsarkitekten kan heta. Sååå påläst är han tydligen inte.
Sophia, som läst sin braiga guidebok, berättar legenden om hästen som blev helad av det läkande vattnet här vid kurorten. Än i denna dag kommer de besuttna hit för att idka hälsofrämjande aktiviteter i de termiska baden.
Det gamla staketet vid utkiksklippan är inte av trä. Det här är en pinne av betong.
Marthin upptäcker en björk. Sophia och jag, som kanske bryr oss liiiite mer om växter än dammluckor och elledningar, har sett björkar på många ställen.
Men jag kommer inte ihåg att jag sett rönn i det vilda.
På väg tillbaka till parkeringen.
Här måste det ha stått en sequoia.
Den här lilla apskräcken har nog haft en för tuff start.
Men det är i alla fall lite grönt i toppen. Så länge det finns grönt finns det hopp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar