Ännu en morgon - onsdag morgon 20230705

Efter en morgon som i stort sett var en repris av gårdagens, med undantaget att badlakanet inte alls var lika mjukt och fluffigt men duschstrålen snäppet svagare och att jag inte kom ner till frukosten tillsammans med de andra utan satt en stund för mig själv på den trånga toaletten och lät naturen ha sin gång, så säger vi hejdå till det Hogwartslika hotellet och är beredda att ge oss iväg.

Jag tänker på trapphuset med de levande tavlorna när jag går på knarrande golvtiljor och ser någon röra sig i alla tavellika speglar på väggarna. 

Men låt oss först ha en seriös diskussion om toaletter. 

Det är vansinnigt att sätta en vägghängd toalett två meter från golvet. Särskilt om man tror att användarna någon gång behöver göra första bokstaven i alfabetet. 

En bra leverans kräver en skarp vinkel på mitten av kroppen. Det går inte att bajsa stående. 

Det är också en fördel om man kan sitta med benen rakt fram, och har lite utrymme att sätta och ställa sig utan att hångla upp väggen. 

Toalettstolen i rum 20 på Hotel Montgomery har totalt misslyckats på dessa essentiella punkter. 

När de andra hunnit checka ut och börjat packa om alla semesterminnen i bilen behöver jag motionera hemorrojderna igen.

Mina försök slutar inte med godkänt resultat förrän jag tagit till ett av soffborden som till vardags står framför den stora fåtöljen i vårt rum.

Men nu är det fest. Vilken slags fest överlåter jag åt din fantasi...

Nu är jag äntligen beredd att klämma in min väska i den minimala hissen och låta den göra de andra sällskap i den vid det här laget rymliga kofferten.

Och NU, efter en snabb tur till affären (fast jag stannade i bilen för att sätta mina nyligen genomlevda upplevelser på pränt) åker vi vidare.