Näckrosdammen, den berömda, är en stor, avlång pöl med skräddare och röda, rosa, vita och ljusgula näckrosor av den snygga sorten.
Jag är, om inte begeistrad så åtminstone vederbörligen imponerad.
Det går inte att ta sig fram till vattnet utan att förstöra planteringarna. Så lummigt och grönt överallt.
Det gröna intrycket är totalt, med ormbunkar, grönt vatten och hängande pilgrenar.
Blåregnet klättrar på allt som kan klättras på.
Jag tror blåregnets blomningstid sedan länge är passerad men tar tacksamt emot anblicken av några eftersläntare.
Det är omöjligt att inte tänka på myggor när man ser den näckrostäckta dammen.
Näckrosor i olika nyanser. Det är verkligen något helt speciellt!
En vackert flikbladig blodlönn.
Det växer dahlior här också.
Och färgexplosionsintensiva hortensior.
Älggräs. Det är en vanlig ute-i-naturen-växt hemma. Jag brukar plocka och torka till te eftersom den innehåller huvudvärkstablettsliknande ämnen.
Den här är nog planterad. Jag har svårt att tro att det växer något som inte avsett att vara här.
Det här vet jag inte riktigt vad det är. Det orangea är nog dagliljor men resten?
Och det är ju extra kul!
Vi går runt dammen.
Jag försöker att inte gå för fort fram. Jag vill ju inte missa för mycket.
Åh, nu närmar vi oss blåregnsbron. Den blommar faktiskt mer än jag trodde den skulle göra.
Först en titt på... ? Är det en zinnia?
Jag hoppas bron är rejält förstärkt. Det är massor av folk där!
Det är rätt coolt ändå, så mycket växter i olika färger, höjder, former... och så kan det ändå bli så bra tillsammans.
Jag gissar att dammen kräver lika mycket skötsel som det krävs tålamod om man ska lyckas få till ett foto på bron som leder över dammens utlopp.
Det kryllar av folk, alla med samma längtan (gissar jag) - att få till det perfekta fotot!
I väntan på en lucka i folkmassan passar jag på att imponeras av blåregnslianerna. De är som levande väsen som sakta håller på att omfamna bron och dra ner den i dammen.
Alltså, kolla!
Vilken slingerislingergrej!
Det är svårt att inte tänka på mitt pyttiga blåregn där hemma. Kommer jag någonsin få upp någon storlek på det. Kommer jag få blomning?
Åh, en lucka!
Inte ut mot den näckrosprydda delen av dammen utan åt andra hållet. Men här ligger det två båtar. Det är ju mysigt!
Där satt den!
Det efterlängtade must-have-fotot på bron med dammen i bakgrunden. Vilken tur att jag bär min snygga solhatt så att jag inte ser malplacerad ut.
Nu kan vi åka vidare... 😀
Vi sätter oss i skuggan under ett stort träd med ryggen åt en vägg av bambu. Det är trevligt ända tills bänkgrannarna plockar upp sin medhavda massäck i form av baguetter med stinkande fransk ost. Den odören dödar även den starkaste blomdoft.
Bambu är ju coola grejer.
Det är det fler som tycker.
Det måste ju vara väldigt speciellt att få sitta i den kände konstnären Monets trädgård och måla!
Och är man ingen konstnär kan man åtminstone skriva sin signatur på någonting...
De är rätt lika de där karlarna. Inte överdrivet intresserade av trädgård men vänliga nog att låta oss strosa i egen takt medan de fördjupar sig i annat.
Jag är så glad och tacksam att få göra denna resa med en likasinnad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar