Men tre timmar i estimerade 31 grader var inget för mig. Jag erbjöd mig att sitta nånstans i skuggan och vänta på att de andra smälte bort på egen hand.
Det blev inte så.
Någon (Niclas är ingen högoddsare) hittade en liknande tur utan guide, dessutom på bara 2 km.
Vi håller på och går den nu.
Jag fotar lite på måfå och orkar liksom inte ta in vilken kyrka som är störst eller vilken luxemburgsk regent som står staty var.
I stället har jag fullt sjå med att inte klaga för mycket på värmen. Det är säkerligen mer än 31 grader. Och i solen... ännu varmare.
Konsten att matcha ett marknadsstånd!
Nåt monument som har med regenten Charlotte att göra. Hon var chef över landet 1919-1964 och väldigt omtyckt eftersom hon inte vek ner sig för tyskarna under andra världskriget på samma sätt som hennes storasyster gjort under första världskriget.
Stadens gröna lunga är en dalgång utmed Alzette.
Är det en kyrka, ett fort eller ett slott?
Här heter den viktigaste kyrkan i alla fall också Notre-Dame. Undrars om det är det allra vanligaste av alla kyrkonamn i Europa.
De två dörrhandtaget in till kyrkan säger:
-Kom och killa mig på magen!
Det syns vilken dörr de flesta väljer.
Det kostar inte mer att tända ljus här än i Frankrike.
Jag kanske var för snabb i att låta mina Lyxluxenburgfördomar blomma ut.
Det känns som de blyinfattade fönstren är lite modernare än vanligt. Jag måste kolla upp när kyrkan är byggd.
Så, nu har jag googlat.
För det första är Notre-Dame en katedral, ingen vanlig kyrka. Grundstenen lades 1613 och då var det en Jesuitkyrka men nu är den katolsk. Wikipedia säger att den var klar 1938 men om det också innebär att det var senaste gången den renoverades är lite otydligt.
Framåt
Bakåt
Åt sidan.
Spana in orgelpiporna. Det är några stycken.
Det är vackert med så många höga fönster i koret.
Det är fem biktstolar på varje sida i katedralens bakre del. Det ryms en präst och två bekännare i varje stol.
Vid maximal beläggning kan alltså 20 personer bikta sig samtidigt.
Luxemburgare måste vara ett syndfullt folk.
Barnvagnspappor och vackra valv.
Ett aspersorium med vigvatten vid ingången längst bak i katedralen.
Det salta vattnet har välsignats och en rättrogen katolik doppar fingrarna i vattnet och gör korstecknet som en påminnelse om dopet.
Du kan hitta liknande skålar vid ingången till lutherska kyrkor i Sverige.
Vi går ut genom den vackra entrédörren.
Här är Charlotte igen.
Det märks att flygplatsen ligger nära.
Där ska vi sova i natt. Marthin säger att han bokat tre platser på bagageutlämningen. En person måste ändå vara vaken och hålla vakt.
Det var ju också ett klotter.
Vi går genom Rainbow Center men kallar det China Town för så ser det ut.
Uteservering med grönt får.
En utsikt värd att fota.
Skojiga skulpturer.
Var har vi hamnat nu?
Jag tror det är typ justitiedepartementet.
Hahaha. Det gäller att va snabb om man ska fota plan.
Ännu en vacker utsikt.
Det är sådana kontraster mellan gammalt och nytt, högt och lågt.
Åh, en svalkande fontän. Nästan så man skulle vilja ta sig ett dopp.
Någon kommer på hur man utnyttjar fredsduvorna för att trycka ner temperaturen.
Viktiga byggnader.
Svensexa pågår i den svala gången efter hissen mellan högplatån och de lägre regionerna i dalgången.
Vi går upp genom spanska porten.
Den kan heta nåt annat också men det känns inte så noga.
Vi trappar upp till nästa utsiktspunkt.
De andra, som har lite mer värmetolerans, går en avstickare för sig själva över en bro medan jag rastar på en bänk.
Bänkgranne.
Promenaden fortsätter. Jag stannar för att fota alldeles för ofta och karlarna stannar för att titta på motorfordon då och då. Det är bara Sophia det är nån ordning med.
Efter en liten stund har nog värmen tagit på oss alla och vi slår oss ner på Bistrot ArtScene, som nog mest är en bar såhär dags, och fyller på vätskenivån.
Jag beställer en "regular coke" vilket servitören inte alls förstår. Jag förtydligar: -Coca-Cola, with sugar.
Servitören bryter nästan ihop av skratt. Jag undrar vad han trodde att jag ville ha...
Här heter glassen Ola.
Luxemburgs enkammarriksdag med sina 60 stolar sammanträder här.
Möhippa pågår.
Kan det ha något med svensexan med Pippi-brudgummen att göra?
Löv istället för skor.
Nu är vi tillbaka i de luxuösa kvarteren igen.
Ungefär här blir vi väldigt glassnödiga.
Sophia går iväg och kollar en glassbutik som ska va bra men det är bara en massa folk och stim och trängsel där.
Notre-Dame.
Jag fattar inte grejen med olika kyrktorn. Det är visst väldigt vanligt.
Jag tycker det är finare med likasamma om man ska ha två torn. Tacka veta jag Zettervalls ingrepp på Skara böxer.
Stadshotellet.
Hotel de Ville.
Vi hittar glass utan trängsel.
Citron och jordgubb.
Ljuvligt!
Glasspaus.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar